Tjo! satt o lästa mina gamla inlägg i bloggen och insåg då hur bitter jag va där ett tag i livet! kan tänka mig allt jag funderade på som gjorde att jag va så hemskt nere i den perioden!? insåg under min lilla läsning att gud va bra jag har det nu! verkar som jag grubblat bra i livet då jag vet att allt jag funderade på just då är löst nu! ca 2år senare! jag har ett jobb som jag älskar! för första gången på SJUKT länge har jag en stadig inkomst varje månad! jag hsr en familj som mår bra och min just nu "närmsta" familj består av mig sj min sambo johan och vår hund Gladdies (och vår just nu inneboende hund Alice) vi bor i en rellativt fin och bra marklägenhet som jag faktist trivs gansk bra i! vi har vår lilla gräsmatta och uteplats ett litet fristående garage och lägenheten är en trea på två våningar men ganska bra med plats för oss just nu!
som vanligt i vilket stadie jag än är så är min tillflykts plats i livt är hästarna! där har jag alltid sökt hjälp om det har varit något. Va iväg med ett av hästlagen i söndags i olofström och va lagledare och hjälpreda. Gud va roligt vi har det när vi är iväg! hade även med oss två av mina närmsta arbetskamrater! lektionshästarna mirah och scott o gud va bra dom skötte sig! inte tävlat på sjuk länge och dom levererade båda två två fina rundor med ulrika och nina på ryggen! GUD vilka fina hästar dom är! blev så sjukt sugen på att tävla sj när man såg alla stirriga och stressade människor och ryttare som skulle rida! haha vissa e inte riktigt kloka! men just den känslan när man sitter till häst på framhoppningen och ser alla som blir så stressade att dom nästan går sönder får mig att skatta och tänka på det lugn som infinner sig i min kropp! ibland kan jag känna det som att ju mer stressade dom andra blir desto lugnare blir jag! VARFÖR blir folk så!? när det är meningen att dom ska prestera det bästa dom kan så fördärvar dom allt genom att bli hysteriska så dom inte kan tänka klart!? varför? jaja jag vet inte! roligt tycker jag iaf att det är att se på. Detta ska vi ju kanske tillägga att det va en lokal tävlig där orutinen tar över ibland och därför infinner sig även hysterin och nervositeten!
åhh va jag saknar att tävla! kanske inte dom lokala tävlingarna men därrimot alla meeting! dom nationella tävlingarna där alla (nja inte alla det finns sina hysteriska inslag hos vissa personer där med haha nämner inga namn så har man ingen glömt men dom finns) säger istället 90% av alla har ett lugn över sig som gör att man sj som person blir fruktansvärt stark! alla vet sin plats! alla vet vad som förväntas! tiden står stilla när man sätter sig i sadlen och börjar värma upp! folk omkring en kan stimma o gapa bäst dom vill för man hör ändå inte mycket mer än hur hästen tar sina andetag, andetagen är som en riktigt skön bas i en sjukt bra låt! hästens isättningar från hovarna som skapar musiken som gör att känslan infinner sig att man är i sin egna lilla bubbla en egen värld och bara finns tillsammans med sin häst! samlar kraft laddar energi känner igenom att man är samspelt med sin partner inför start. att väl inne på banan bara dra upp volymen på max! släppa loss all energi!! känna hur hästen jobbar under en för att visa att den är villig att prestera minst lika mycket som du själv ber den om! när känslan av att man tänker samma tanke andas samma gemensamma luft skapar ett helt otroligt gitarr solo som får håret i nacken att resa sig!! det är att tävla! det är därför jag stänger av mina sinnen om någon sjunger falskt! om någon spelar otakt är det inte mitt problem! det handlar inte om att låta högst eller att synas mest, det handlar om känslan du förmedlat genom ditt eget gitarr riff! den känslan är vårt plektrum som genom hästen skapar en underbar musik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar